Litteraturen är alltid politisk

Läs gärna Jane Moréns artikel Litteraturen är alltid politisk i Proletären om litteraturforskare Magnus Nilsson på föreläsning hos Föreningen Arbetarskrivare.

Beställningarna trillar in

De går åt! Föreningens nytryckta pocket. Vi har redan fått beställningar på flera hundra exemplar och det trillar in små beställningar hela tiden. Passa på du också nu, att göra din beställning och sälj, ge bort en rosad och mycket läsvärd antologi. Skicka ett mejl till Föreningen på: arbetarskrivare@gmail.com

Läs mer om antologin här

Skriva adress, antal böcker du vill ha och telnr. Så kommer snart ett paket på posten.

För er som bor nära Stockholm, Båstad och Falun finns möjlighet att hämta upp böckerna direkt och då slippa portokostnaden.

Påskläsning!

För er som har lite ledigt i påsk tipsar vi om bra läsning på nätet:
Verktygslådan på tidningen Arbetaren som varje vecka publicerar en ny text/novell från en arbetarskrivare, denna vecka Eva Hansson med Bambatanten, förra veckan Kevin Iversen med Busschauffören och så vidare, det finns mycket att läsa:).

Sedan finns också tidningen Arbetets (fd LO-tidningen) satsning på litterära texter med bland annat noveller (först ut Maria Hamberg med novellen En plågsam resa). Arbetet Kultur har också nya avdelningen MOTORD, en serie som består av litterära kommentarer (dikt, prosa, kortessä) som använder språkets alla resurser för att säga nånting om samhället. Denna vecka kan ni läsa Jane Morén med dikten Uteslut. Alla Motord hittar ni här.

Bror funderar:

Rapport från pensionärslivet, fast jag är långt ifrån pensionär

Åter hemma från +55-träffen. Vi har läst klart och diskuterat Kerstin Ekmans Mordets praktik (2009) och på eftermiddagen sett filmen Amélie från Montmartre (2001).

Som vanligt slumrar jag till efter att ha ätit, men det säger inget om filmens kvalitet. Huvudet nickar till och jag rätar upp, för en del anteckningar med egna associationer. Det är något av Raymond Carvers Short Cuts - Genvägar (1993). Då gick ögonen också igen. Det är "snabba klipp" i båda filmerna. Nyckfulla handlingar, med korta livsberättelser. Om filmen "Amélie" skriver Wikipedia:

"Amélie Poulain är en ung servitris med en minst sagt konstig barndom bakom sig som bor ensam i en lägenhet i Montmartre, Paris. En dag hittar hon ett gammalt plåtskrin gömd i en hålighet bakom en golvlist i lägenheten. Skrinet innehåller gamla saker som tillhört ett barn som en gång bott i lägenheten. Genom lite detektivarbete hittar Amélie den numera vuxne mannen och återbördar anonymt asken till honom. På avstånd iakttar hon förtjust hur hans liv förändras efter att ha fått tillbaka de sedan länge glömda sakerna. Amélie får blodad tand och börjar smida planer för hur hon kan förändra andra människors liv.

Hela tiden dold bakom anonymitetens slöja, ser hon till att hennes medmänniskors liv förbättras (om de förtjänat det) och ibland försämras (om de förtjänat det). Detta fungerar bra tills hon träffar en fascinerande ung man vid namn Nino. Nu är frågan: har Amélie modet att göra för sig själv vad hon gjort för andra?"

Jag tycker om filmen och tänker på tidigare berättarkonst, där romaner som Mikhail Sjolochovs klassiska kosackhistoria Stilla flyter Don, John Galsworthys Forsytesagan och Ivar Lo-Johanssons God natt jord i regi av Keve Hjelm för mig var så långsamma att jag inte orkade med.

Vad jag tänker på är, att ta tillvara de nyckfulla tillfälligheterna, och inte skriva en sammanhängande berättelse, där allt går ihop.

Lite av det går även ihop med Hertsö Happening, där Marika jagar en stulen iris över hela Hertsön och kommer i kontakt med stora delar av livet.

Våra liv är ju ett Carpe diem - Fånga dagen. Det ena avlöser det andra, utan att vi behöver definiera ett sammanhang.

Bror Kajsajuntti